att TV-kvällen är så lång. Först Uggly Betty klockan åtta, därefter Desperata... men den tittar jag mest på i brist på annat. Sen kommer Christine, visst är hon väl underbar? Sist men inte minst Brothers and sisters, en av de bästa serierna ever... eller nåt, typ.

Christine here I come!

lär man känna varandra ganska så väl. Framför allt när tre av de fyra är unga kvinnor i ungefär samma ålder. I början pratar man lite allmänt om saker och ting som händer i ens liv. Det är ganska så opersonligt och framför allt helt oprivat. Med tiden lär man känna varandra lite bättre och till slut tycks man bli som familjemedlemmar.

Samtalsämnena är från början är om man ska vara ärlig ganska så ointressanta. Med tiden blir dem dock allt mer intressanta. Jag kan bara säga att till slut verkar ingenting bli alltför privat.

Good or bad? Jag vet inte, men det är ganska så skönt i alla fall.

OUCH!!!