I fredags var jag ute och åt lunch med en kund till mig. Han har köpt tidigare och kommer förmodligen att köpa igen. Vi har fått en riktigt bra kontakt redan från första stund och han är en sådan som verkligen kan prata. Han pratar till och med mer än vad jag gör och då kan man verkligen prata, det kan jag lova!

Jag har hela tiden upplevt att han har varit lite smått privat när jag talat med honom, men det har inte varit på nivån att det riktigt har stört mig. Inför lunchen kände jag dock att jag var lite nervös, jag visste inte varför egentligen men så var det. Redan när vi träffades så insåg jag varför, tidigare har vi bara träffats kort när vi diskuterat affärer och så men aldrig på lunch eller under lite mer avslappnade former. När vi träffades och jag var på väg att sträcka fram min hand för att hälsa kramar han om mig. Jag vet inte med det känns lite för mycket, han är ju trots allt min kund.

Under lunchen blir han allt mer privat, han berättar om sina svettproblem och påföljande operation som tydligen hade misslyckats. DON'T WANT TO KNOW!!! Jisses, är inte det att gå lite för långt att berätta i detalj hur han svettas? Isch! Dessutom luskar han i om jag är singel eller inte, vart jag bor och vad jag tycker om att göra på min fritid. Visst, många av dessa saker är inte så big deal egentligen, men det var nog sättet han gjorde det på. Han är inte bara personlig i sitt sätt utan även väldigt privat. Vissa som frågar samma frågor håller ändå en viss distans, men den här mannen tar sig liksom in, eller försöker i alla fall.

Visst han pratar om sina barn och sambo lite grann, men allt det andra han pratar om är så mycket mer. Han berättar hur han kollar in kvinnorna i grannskapet på stranden och massa sådana saker. I DON'T WANT TO KNOW! Han berättar om hur han kollar in brudar samtidigt som han uppenbart inte har något emot att vid alla möjliga tillfällen ta i mig, på min arm, axel eller hand.

Jag vet inte, jag kanske är lite väl känslig i detta fall, men sättet han är på är precis desamma som min väns man... och min väns man försökte ju i slutändan att få mig i säng. Den här mannen beter sig på ett sätt som gör att jag inte alls har lust att ha fortsatt kontakt med honom. Tyvärr hjälper ju inte det, jag har ju inte råd att tacka nej till jobb hur som helst. Jag blir dessutom förbannad på män som gör så här, som passerar gränserna när det är i en affärssituation. De sätter mig i en sits där jag inte uppenbart kan ta avstånd från dem utan måste fortsätta att vara trevlig för de passerar ju aldrig gränserna så pass mycket att jag verkligen kan sätta stopp.