Jag är en mycket ärlig och rak person och jag strävar efter att vara det också. Det innebär dock inte att jag är elak eller säger saker och ting till folk som är elakt. Jag låter bara inte andra komma undan med dåligt beteende mot mig eller andra. Om jag känner mig illa behandlad så berättar jag det. Jag köper inte dåliga bortförklaringar från andra och framför allt inte från killar jag dejtat.

Hör de inte av sig på ett sätt som jag tycker att de borde tolkar jag det som om de helt enkelt inte är tillräckligt intresserade. Om jag blir tilltalad på ett sätt som jag inte uppskattar så påtalar jag detta. De flesta killar säger att de är raka och uppskattar rakhet, men de flesta har även tyckt att det är lite jobbigt. Jag är inte tjejen som sitter hemma och väntar på att han ska höra av sig igen. Jag kör med öppna kort och raka puckar, som det så fint heter. Märker jag en skillnad så frågar jag och jag vänar mig svar, även om det innebär att svaret är tråkigt. Varför dra ut på något som ändå inte kommer att hålla.

I slutändan brukar de flesta ändå tycka att det är okej att jag är så rak eftersom jag sällan är förebrående eller anklagande. Jag frågar och konstaterar nog snarare fakta. För mig är det skönt för jag vägrar gissa, fundera och analysera vad han nu tycker och tänker. Frågar man så får man svar och klarar de inte av att varken visa med ord eller handling vad de tycker så är de inte för mig.

Brutalt ärlig? Ja och jag skulle inte vilja vara annorlunda!

Ååh vad jag ser fram emot att komma bort lite! Jag längtar verkligen till min weekend på Gotland. Jag åker på Valborgsmässoafton och kommer hem på söndagen och ska där träffa underbara vänner för fest i goda vänners lag. Mina vänner har fått två små söta bäbisar sedan jag träffade dem sist och hunnit totalrenoverat huset inne i Visby. Det ska bli så himla rolgt att träffa dem igen och dessutom möta våren i Visby!

Det här är jag värd!

Det här programmet, vad är det för idioter som ställer upp på att vara med i det? Dessa människor kan ju inte ha någon som helst självinsikt över huvud taget. Det är inte bara det att de faktiskt åker på en sådan resa, jag menar det är ju verkligen illa nog! Det värsta är att de faktiskt går med på att visa upp sig i TV när de väl gör det! Det är för mig obegripligt hur någon med minsta självrespekt kan ställa upp på det.

Att dessutom att spilla ut sin jakt efter kärleken där kvinnorna dissar honom gång på gån som den här Håkan gör är ju helt otroligt! Är det på riktigt att han bokar möten med väktaren som en så kallad Love Coach?

Jo jag vet, det finns otaliga exempel på idotprogram, men man slutar aldrig att förvånas!

och något som är intressant att se är vilka som har hört av sig och visat att de tycker att det är tråkigt eller vill ha kontakt ändå, kanske frågar om jag bloggar på annat ställe.

Jag har ju haft en hel drös med tjejer som läst hos mig förut men det är väldigt få som faktiskt har skrivit något i mitt sista inlägg. Det gör i och för sig inte så mycket. Jag har lämnat ut den här länken till ett fåtal personer som jag gärna ser följer bloggen. Sådana som jag tycker om och litar på och dem som frågat efter den.

Några tjejer har hört av sig, dem jag har kontakt med utanför bloggen. Dem hade jag ju väntat mig och så någon till. Annars är det mest bara killar som hört av sig och ofta dem man minst av allt anat. Vad konstigt det är ibland, att de som läser bloggen men inte kommenterar så mycket eller är så extremt aktiva, det är ofta dem som uppskattar ens texter mest.

Jag har varit nere och deprimerad ganska så länge nu. Anledningen är primärt mitt arbete, min chef är inte riktigt klok. Nu när våren, ljuset och värmen kommer så sakteliga känns allt lite, lite lättare. Det känns lite skönare och bättre och det känns som om saker och ting är lite enklare att ta itu med. Underbart!

Jag såg en dokumentär i dag på TV2 om några ungdomar i Göteborg. Jag vet inte om jag är hemsk som på något vis gottar mig i andras elände. Det får mig att inse att jag har det ganska bra trots allt, att mina problem inte är av någon större tyngd. Det är skönt att känna så, det är skönt att få perspektiv. Det är ju inte så att jag inte insett det förut men ibland behöver jag påminnas om det. Det är inte heller så att jag förringar mig, mina känslor och hur jag mår, men ibland är det skönt att få känna och inse att det faktiskt inte är så illa.

I veckan ska jag därför se till att komma igång med träningen igen. Det är verkligen hög tid för det! Dessutom ska jag söka minst ett jobb om dagen, även om det inte är mitt drömjobb. Jag ska till råga på allt beställa tapeter till mitt sovrum och se till att börja fixa där inne. Utöver detta ska jag också se till att fixa i ordning på min nya balkong. Wiiii, mitt liv ska fan ta fart igen!

I morse när jag skulle köpa frukost på cafét vid mitt jobb så insåg jag att jag lämnat mitt visa-kort och körkort hemma idag. Igår när jag var och handlade tog jag bara ut dem ur plånboken och lade direkt i jackfickan. Det var fuljackan så den hade jag ju naturligtvis inte på jobbet idag! Såå irriterande!!! Det löste sig dock eftersom jag hade kreditkortet med mig... så frukost och lunch på kredit idag alltså.

På vägen hem bestämde jag mig dock för att gå förbi Systembolaget och köpa en flaska vin. Jo, jag vet att det är måndag, men jag ville ha ett glas vin och hade inget hemma så... När jag står i kön för att göra min beställning så inser jag ju att jag inte har mitt körkort med mig! Jisses så nervös jag blev. Det skulle ju vara såå himla typiskt om de bad om att se leg just idag när jag inte hade med mig det.

Det här var nog första gången någonsin som jag var på systemet och inte hade leg med mig och då ska tilläggas att jag har fått handla lagligt på Systemet i över 13 år. Det händer fortfarande titt som tätt att jag får visa leg och det är ju i vanliga fall mycket trevligt såklart. Men att vara 33 år och nervös för att man inte har med sig leg när man ska på Systemet är ju helt sjukt egentligen. De frågade inte som tur var!

Jag blir så trött, arg och irriterad! Att bli väckt varje morgon klockan sju av grannarnas ettåriga dotter ÄR inte roligt. Hon kan vara hur söt hon vill, men nu börjar jag bli riktigt irriterad.

Jag har pratat med föräldrarna och bett dem hålla ungen lugn på helgmornar, senast igår faktiskt. I morse vaknade jag sju igen av att ungen sprang precis ovanför min säng fram och tillbaka, fram och tillbaka. Det är lyhört här, men kan man inte sysselsätta barn med stillasittande lekar så tidigt på morgonen när det är helg?

Igår fick jag som svar att jag tar bort vagnen på morgonen och lägger fram en filt, men klossarna och de andra hårda leksakerna (som hon för övrigt slänger i golvet) tar jag inte bort för då har hon inget att leka med. WTF?! De får väl gå ut och leka med ungen om de inte klarar av att sysselsätta henne på annat sätt? För det är väl ändå inte rimligt att jag ska bli väckt VARJE morgon klockan sju?

TRÖTT ARG OCH IRRITERAD!

Jag såg precis dokumentären "Vacker, vackrare, vackrast" som den brittiska journalisten Kate Spicer gjort. Det är ju skrämmande rakt av. Hon är från början av åsikten att plastikoperationer är av ondo. Att vi kvinnor inte ska behöva lägga oss under kniven  för att på så vis se unga ut och därmed vara accepterade. Det stred emot hennes feministiska och politiska principer.

Hon genomförde en hel del behandlingar med botox osv för att ta reda på hur det var, är det verkligen värt det? Hon beskrev det som en journalistisk nyfikenhet och att det var den enda anledningen till att hon gjorde dokumentären. Det som skrämde mig mest är hennes förändring och då menar jag inte de uppenbara förändringarna i hennes utseende. Det var skrämmande att se hur hennes inställning till alla skönhetsingrepp förändrades ju mer hon gjorde. I slutet var hon redo att gå under kniven, vilket hon från början var helt emot.

Det skrämmande i det är att jag är precis som Kate emot sådana ingrepp för egen del. Jag skulle möjligtvis kunna tänka mig att fixa synen med laser om jag skulle behöva det någon gång och bleka tänderna. Jag skulle även kunna tänka mig att ta bort oönskad hårväxt med laser, men där går gränsen. Det som skrämmer mig är att se hur Kate's inställning förändrades. Skulle även jag kunna påverkas så om jag hamnade i en sådan situation? Jag bryr mig ju trots allt om mitt utseende, jag sminkar mig som alla andra, går till frissan och anstränger mig för att se bra ut.

När Kate genomförde vissa botox-injektioner var hon dock hos Madonnas superläkare. Just där och då blev jag rädd, riktigt rädd! Hade en läkare kommit in till mig och sett ut så här skulle jag nog skrika och springa därifrån. Så börjar du fundera på plastikoperatoner och liknande är ett hett tips att kolla denna film för du kommer med all säkerhet att ändra dig! (Tyvärr gick det inte och bädda in filmen så du får ta dig till den via länken) http://www.youtube.com/watch?v=gveXb1nTdBo