Även om jag visste från början, även om det aldrig var meningen så saknar jag den där känslan av att man inte vet. Känslan av att vad som helst kan hända. Jag saknar den förhoppfulla känslan inför något okänt, något som kanske, kanske kunde bli...

För trots att jag visste redan från början att det inte var särskilt troligt så tyckte jag om känslan. Känslan av att det kunde hända, känslan av att ingenting är omöjligt. Jag älskar känslan av att någon tänker på en, tänker på en som ett potential, känslan av att jag kanske kommer att vara en del av framtiden.

Känslan kan appliceras på flera ställen i mitt liv... den där känslan om hoppet för framtiden. Det är ju inte så att jag är totalt hopplös, men just nu finns det inget konkret som jag kan greppa efter... När man haft det konkreta inom räckhåll, även när man vet att det inte kommer att bli, när det försvinner så blir det så definitivt. Det blir så på riktigt även om det var på riktigt redan innan. Jag vet att det är förvirrat, det är svårt att beskriva, men ack så verkligt!

Samtidigt som det känns trist, sorgligt och tråkigt när något tar slut, när det blir definitivt så är jag expert på att INTE förtränga det oundvikliga i längden. Jag skulle inte kunna leva med mig själv om jag ljög för mig själv. Mina vänner brukar påtala för mig att jag provocerar fram avslut och det stämmer helt säkert. Jag provicerar och tvingar fram det oundvikliga. Skulle det inte vara oundvikligt så skulle min provokation heller inte leda till ett avslut. Det är i längden bättre att veta än att låtsas om något som inte finns...

Det här är dock en sanning med modifikation, för när det kommer till vissa saker är jag expert på att förtränga. Jag undviker läkare, sjukhus och diagnoser så långt ögat når. Så länge jag inte vet är det inte på riktigt. Nu är det ju inte så att jag är sjuk, vad jag vet i alla fall, men jag går heller inte och kollar upp saken i första taget. Det är först när jag mår så dåligt att jag  verkligen blir rädd som jag söker läkarhjälp.

Jag framstår nog ofta som om jag inte har koll när jag satsar på något, som om jag inte har fötterna på jorden. Sanningen är den att jag verkligen alltid har båda fötterna på jorden, jag kan bara inte göra någonting lagom. Bestämmer jag mig för något så gör jag det fullt ut tills jag bestämmer mig för något annat. Detta gör att jag kan satsa och satsa fullt ut tills dess att mitt mått är rågat. Jag blir engagerad och exhalterad på en nivå som ofta får andra att dras med i min energi. När jag väl når gränsen så blir det dock det ett totalstopp. När jag insett "sanningen", oavsett vad sanningen är så finns det ingen återvändo. När jag verkligen har fattat ett beslut så är det fattat och det är lite som skulle kunna ändra på det.

Jag saknar något att se fram emot... jag saknar det konkreta att längta efter... I morgon ska jag söka nytt jobb så att jag sen har något konkret att se fram emot!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

NU har jag registrerat mitt företag! Wiiiii!!! Det är dock inte helt säkert att jag startar det ändå, men eftersom jag vet att det kan ta en hel oändlighet innan man får sitt företag registrerat och innan företagsnamnet godkänns har jag fått rådet at...

  I fredags var jag ute och åt lunch med en kund till mig. Han har köpt tidigare och kommer förmodligen att köpa igen. Vi har fått en riktigt bra kontakt redan från första stund och han är en sådan som verkligen kan prata. Han pratar till och med mer...

Lena Endré är helt fantastiskt vacker och dessutom en av Sveriges bästa skådespelare. Jag bara älskar denna reklam och reklam är annars något jag inte alls brukar tycka om...   ...

  Plats: Systembolaget, kassa 3, Vasagatan, Stockholm Tid: Torsdag den 14 maj 2009, 18:09   Tänk er senariot... när jag kommer fram till kassan är det kanske sex personer före mig i kön. Det finns bara en kassa öppen och den som står näst i kön för a...

  att TV-kvällen är så lång. Först Uggly Betty klockan åtta, därefter Desperata... men den tittar jag mest på i brist på annat. Sen kommer Christine, visst är hon väl underbar? Sist men inte minst Brothers and sisters, en av de bästa serierna ever......