Något jag har funderat på den senaste tiden är min jakt på kärlek. När jag är nere, hängig och deppig så längar jag något så oerhört mycket efter närhet och kärlek. Jag längtar efter tvåsamheten och den totala samhörigheten helt tokigt mycket.

Nu är jag på väg uppåt och har kommit ganska långt på vägen och ännu en gång finner jag mig inte söka eller längta längre. Eller det är i och för sig en sanning med modifikation, det är klart att jag gärna skulle vilja träffa någon att dela mitt liv med, men det är inte längre lika viktigt. När jag är på topp har jag sällan ens tid att tänka i banor av att träffa någon, händer det så händer det.

Nu jobbar jag på att komma tillbaka och komma tillbaka fullt ut. Jag har kommit igång att ta hand om mig själv igen, både fysiskt och psykiskt. Det är så skönt! Jag ska byta jobb, har börjat träna och äta riktigt ingen, jag har lite att ta igen. Tack och lov så vet jag ju att när jag väl bestämt mig för något så ser jag till att det händer. I detta fall är envishet en gåva som gör att jag i princip alltid lyckas när jag företar mig något.

Ett och ett halvt år efter att jag börjat på mitt jobb är det dags att ta mig upp och bort från skiten. Nu är jag helt redo och jag har något jag brinner för. När jag brinner så finns energin och jag får oanade krafter över till allt möjligt annat, man hinner ju med så väldigt mycket när engagemanget finns på plats.

Jag ser nu fram emot att träna igen, att röra mig, umgås med vänner och framför allt, se till att få mitt företag på fötter. Jag ser fram emot att vända psykot ryggen och gå min egen väg.

Allt här i livet tycks gå i ett, om inte en sak fungerar påverkas allt annat. Om en sak finns som ger en energi sprider det sig till allt annat.

Jag har ont i nacken, ryggen och ena axeln nu så det är hög tid att boka tid hos en massör. Så är det när man inte har en stark man som kan massera en. Å andra sidan är min erfarenhet av män och deras massage sådär. Stora ord om massage och sen när de väl har chansen så uteblir den helt, eller i alla falla massagen på rygg, axlar och nacke.

Vad är det med män och massage? Alla tycks ha massageolja hemma minsann men jag undrar vad de har den till för inte tycks de använda den, inte på mig i alla fall. Är jag inte massagevänlig eller? Det har hänt mig ett antal gånger... Fan, what to do? Nej jag får helt enkelt betala för kalaset för som det ser ut just nu finns det inte en enda potentiell gratismassage i närheten, inte av någon jag skulle kunna tänka mig klä av mig för i alla fall.

Ibland är det faktiskt tillåtet att stjäla. MIn underbara chef som jämt och ständigt härjar om att alla gamla kunder bara förfaller. Då talar vi om företag som varit kunder för ibland tio år sedan. Dessa kan ju knappast kallas för kunder och det finns ju inte en enda av cheferna kvar efter så lång tid.

Idag talade jag dock med en av våra, eller egentligen min chefs kunder. De hade ringt in tidigare och ville kolla upp en utbildning som dock inte blev av just nu. Istälelt verkar det som om de kan tänkas behöva hjälp med rekrytering framöver, vilket min chef naturligtvis hade missat helt. De ska inte bara rekrytera EN säljare utan kan tänkas behöva hjälp med ett antal säljare under hela året. Fatta vilken stor affär det kan bli och den blir i sånt fall min, min, MIN!

När jag berättade detta för min chef märktes det att han skämdes väldigt. Han vrålar på oss om andras gamla och kalla kunder, men han kan inte ens hålla reda på sina egna varma kunder. Han började ursäkta sig med att han hade tänkt att ringa dem, att han inte fått tag på dem och så vidare. Tänkt? borde jag ha vrålat i stil med hans utbrott. Tänkt räcker inte, har du inte fått tag på dem är det väl bara att ta bilen och svänga förbi. Sätt dig i lobbyn tills dess att de har tid för dig! är vad min chef brukar slänga ur sig när han är på det humöret.

Att jag dessutom drar in multirekrytering hos hans kunder är ju bra pinsamt för honom. Det är i och för sig väldigt skönt för det innebär att han kommer att hålla sig lugn en tid framöver nu.

Förra veckan när han fick ett utbrott fick jag nog. Jag orkade faktiskt inte sitta och lyssna på hans fjantiga och obefogade utbrott. Han avslutade förrförra veckan med att vråla och började förra veckan med att vråla. Vad vrålade han om då? Jo, att jag hade mejlat honom om en faktura han inte hade betalt. Leverantören ringde och jag tog ett meddelande och det borde jag ju ha förstått att jag inte skulle ha gjort, eller?

Ja i vilket fall som helst så i måndags när han vrålade som värst om detta och att jag borde ringa kunder sa jag att det var en härlig start på dagen och veckan, att han var så peppande. Peppande? Skriver han. Peppande, du är väl inget litet barn heller som måste peppas? Du ska väl kunna peppa dig själv? Jo visst säger jag, men att bli nerslagen på detta vis gör att jag inte kan det. Dessutom var jag kaxig nog och frågade honom om det var på det här sättet han lär sina kunder i sina utbildningar att de ska coacha, leda och entuasmera sina anställda. Haha då blev han tyst och mumlade lite, gick därifrån och sa att jag borde visa lite lojalitet istället för att bara tycka att han är en stor skit.

Är han sann eller? Jo men idag var det skönt att stjäla hans kund!