Vi hade ju bestämt det, fler gånger om. Vi skulle inte ha sex flera gånger, vi skulle ju bara vara vänner.

Det började från allra första gånen med en flirt och dejting men ganska snart bestämde vi oss för att vi inte var rätt för varandra. Efter en tid med mycket kontakt som vänner skulle vi i alla fall träffas igen. Vi lagade mat, eller... han kom hem till mig och lagade mat. Vi åt middag och drack gott vin, hade det riktigt mysigt och vips så blev det som det blev. Det var första gången vi hade sex. Detta var för 2,5 år sedan och han var fullkomligt fantastisk, han visste precis hur en kvinna skall behandlas. Det var utan tvekan den bästa natten i hela mitt sexuella liv!

Morgonen efter åt vi frukost, tog lång tid på oss och han är den mest omtänksamma personen man kan tänka sig. Hela tiden var vi båda medvetna om att vi bara var vänner med förmåner, ingenting mer. Inga krav, inga förväntingar.

Tiden gick och vi hade fortsatt kontakt och efter ett tag var det då dags igen att träffas... Detta hände ju ett antal gånger. Jag menar, man är ju bara människa och efter att ha fått det jag fick av honom var det ju knappast så att jag hade så mycket att sätta emot. Efter en tid rann vårt sexuella förhållande ut i sanden och båda har dejtat andra. Under hela tiden har vi kunnat prata dejting och förhållanden med varandra utan svartsjuka och liknande. Han är en nära och kär vän vid det här laget. Vi är fortfarande båda singlar men vi hade verkligen bestämt oss för att våra förmåner var lagda åt sidan och ingenting mer än vänskap fanns mellan oss tills för en månad sedan...

Då ringer han vid tolvitiden en fredagsnatt och har ingenstans att ta vägen. Han bor själv så avsides att det enda sättet för honom att ta sig hem är med taxi för 1500 kronor. Hans vän som han skulle sova hos hade försvunnit och svarade inte i telefonen... Så kom han på den briljanta idén att ringa mig, han var ju ändå inte så långt från mig. Jag som är dum nog tror att vi faktiskt ska kunna sova brevid varandra utan att göra mer än att kramas låter honom komma hit.

Natten passerar lugnt och fint och tidig morgon gryr... Jag väcks av en omtänksam hand på magen och så... Damn it! Fan fan fan vi skulle ju inte!

En månad senare idag och nästa sms kommer men denna gång har jag fan lärt mig min läxa! Nope, jag är inte på min favoritkrog där han "råkar" hålla hus ikväll och han kan INTE sova här som vän! Så det så!