Jag har under en längre tid funderat lite på vad jag vill göra när det kommer till mitt arbete, min framtid i arbetslivet. Sedan i somras har jag funderat på en idé jag har haft om att start eget. Jag har ju aldrig drömt om att strata eget i sig, men jag skulle kunna tänka mig det om jag nu kom på en alldeles supersmart affärsidé.

Jag har finurlat kring en idé jag haft nu en tid och har bollat den med lite olika personer som arbetar i angränsande områden. De flesta har enbart tyckt att det är en bra idé då det egentligen inte skulle finnas speciellt många riktiga konkurrenter på marknaden. Dessutom tror både jag och dem att det faktiskt finns en efterfrågan på denna tjänst som ännu inte är mött.

Idag fick jag oväntad men välkommen vind i seglen och tog upp tankarna på allvar. Det började nog redan i fredags då min tokiga chef avslutade veckan med att vråla i vanlig ordning om de mest banala sakerna. Nej han är verkligen inte klok. När jag i morse var på väg till arbetet såg jag verkligen inte fram emot dagen då jag visste vad min chef var på för humör. På väg in i tunnelbanan var det dock någon som sträckte fram en kasse till mig. Det var ett gäng människor som i vanlig ordning delade ut goodiepåsar. Jag brukar ju i princip aldrig ta emot något men av någon anledning gjorde jag det i morse. Det visade sig vara en påse med massor av information om att starta eget. Hur man ska gå tillväga och vart man till och med kan vända sig för att få gratis råd, hjälp, till och med en egen mentor. Jag blev nyfiken och började bläddra bland materialet.

Väl på jobbet börjar min underbara chef måndagen med att vråla igen. Denna omgång är det min tur att ta emot hans skit, förra gången var det någon annans... Jag satte ned foten ännu en gång och frågade honom om det var på detta sätt han lärde ut säljchefer att cocha, entuasmera och peppa sin personal. Ni kan ju tänka er att det inte var uppskattat.

Det kändes helt plötsligt som om det var ett omen av något slag. Det kanske är så att jag ska starta eget nu? Det kanske är så att just min idé är som gjord för att satsas på? Efter att ha diskuterat frågan ännu en gång med ytterligare en person är mitt engagemang väckt! Det är underbart att känna ett engagemang igen, att verkligen tro på något och det lockar mig att starta mitt eget, att slippa idioter som min chef dessutom. Tidigare har det nog mest skrämt mig, det är ett stort steg och det är en risk jag tar, MEN jag tror faktiskt på min idé.

Så efter att jag jobbat över i vanlig ordning skyndande jag mig hem för att kunna sätta igång med min research. Jag har börjat skriva en affärsplan! Wiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii!