Något jag har funderat på den senaste tiden är min jakt på kärlek. När jag är nere, hängig och deppig så längar jag något så oerhört mycket efter närhet och kärlek. Jag längtar efter tvåsamheten och den totala samhörigheten helt tokigt mycket.

Nu är jag på väg uppåt och har kommit ganska långt på vägen och ännu en gång finner jag mig inte söka eller längta längre. Eller det är i och för sig en sanning med modifikation, det är klart att jag gärna skulle vilja träffa någon att dela mitt liv med, men det är inte längre lika viktigt. När jag är på topp har jag sällan ens tid att tänka i banor av att träffa någon, händer det så händer det.

Nu jobbar jag på att komma tillbaka och komma tillbaka fullt ut. Jag har kommit igång att ta hand om mig själv igen, både fysiskt och psykiskt. Det är så skönt! Jag ska byta jobb, har börjat träna och äta riktigt ingen, jag har lite att ta igen. Tack och lov så vet jag ju att när jag väl bestämt mig för något så ser jag till att det händer. I detta fall är envishet en gåva som gör att jag i princip alltid lyckas när jag företar mig något.

Ett och ett halvt år efter att jag börjat på mitt jobb är det dags att ta mig upp och bort från skiten. Nu är jag helt redo och jag har något jag brinner för. När jag brinner så finns energin och jag får oanade krafter över till allt möjligt annat, man hinner ju med så väldigt mycket när engagemanget finns på plats.

Jag ser nu fram emot att träna igen, att röra mig, umgås med vänner och framför allt, se till att få mitt företag på fötter. Jag ser fram emot att vända psykot ryggen och gå min egen väg.

Allt här i livet tycks gå i ett, om inte en sak fungerar påverkas allt annat. Om en sak finns som ger en energi sprider det sig till allt annat.

 

Emil

27 april 2009 23:04

Psykot?

http://blogg.aftonbladet.se/4215

 

Mary

28 april 2009 12:21

Jaa men det är sant, han är ett psyko!

 

Yoline

29 april 2009 14:52

Så är det ju, när man känner sig stark och trygg i sig själv behöver man ju ingen annan men ironiskt nog är det ju oftast då andra dras till en och man får den där bekräftelsen man behövde när man var låg.. livet är konstigt. Skönt att höra att du börjar få struktur igen, du behövde säkert den där svackan i energi och motivation för att ta tag i det som sänker dig. Nu kör vi! Mot en fin sommar :) Kram och puss!

http://www.yolineonscreen.blogspot.com

 

Mary

30 april 2009 10:24

Youline:

Eller hur och det är verkligen så att när man mår som bäst och behöver någon som minst så drar man till sig dem. Livets ironi! :-)

PUSS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

NU har jag registrerat mitt företag! Wiiiii!!! Det är dock inte helt säkert att jag startar det ändå, men eftersom jag vet att det kan ta en hel oändlighet innan man får sitt företag registrerat och innan företagsnamnet godkänns har jag fått rådet at...

  I fredags var jag ute och åt lunch med en kund till mig. Han har köpt tidigare och kommer förmodligen att köpa igen. Vi har fått en riktigt bra kontakt redan från första stund och han är en sådan som verkligen kan prata. Han pratar till och med mer...

Lena Endré är helt fantastiskt vacker och dessutom en av Sveriges bästa skådespelare. Jag bara älskar denna reklam och reklam är annars något jag inte alls brukar tycka om...   ...

  Plats: Systembolaget, kassa 3, Vasagatan, Stockholm Tid: Torsdag den 14 maj 2009, 18:09   Tänk er senariot... när jag kommer fram till kassan är det kanske sex personer före mig i kön. Det finns bara en kassa öppen och den som står näst i kön för a...

  att TV-kvällen är så lång. Först Uggly Betty klockan åtta, därefter Desperata... men den tittar jag mest på i brist på annat. Sen kommer Christine, visst är hon väl underbar? Sist men inte minst Brothers and sisters, en av de bästa serierna ever......